Vikten av att få prova

En gång för länge sen lämnade en pojke ifrån sig sin matsäck. Ett par fiskar och några bröd. Han gav den inte till vemsomhelst utan till Jesus. Det lilla han gav bort blev något ofattbart stort, och han själv fick i slutänden också mycket mer än om han hade behållit allt för sig själv.

När jag var 14 år fick jag frågan om jag ville hjälpa till i Söndagsskolan. ”Vi kan hjälpas åt du och jag”, sa hon som hade huvudansvaret. Det var en rätt blygsam början. Hålla i uppropet (jodå, det hade vi varje gång – när man hade gått fem gånger fick man en liten grej som belöning), sätta upp flanobilderna till bibelberättelsen…

Så småningom fick jag prova att berätta själv också. Och sen ”ha texten” alldeles själv. I början var det väl mer dalar än höjder, så att säga. Jobbigast var alla föräldrar som skulle sitta där och höra på. Men där och då lades en del av grunden till det som fortfarande är min uppgift; att berätta om Jesus för barnen. För att en vuxen såg mig och trodde på mig.

Idag är det mina egna barn som ber att få följa med och hjälpa till när jag och Clownen Molly ska ut på uppdrag. De gör det de vill och kan; hjälper till att leda sånger, visar dramaövningar, leder lekar och tar fram frivilliga deltagare. I lördags gjorde jag och de två äldsta för första gången en föreställning tillsammans fullt ut. Flickorna trollade och jag clownade.

De växer så det knakar. Det förunderliga är att det gör jag också. Vi får utvecklas tillsammans och ge ut av det vi fått. Det är dessutom fantastiskt roligt!!!

Vi behöver låta våra barn och unga ge det de kan och vill. Till Jesus och till oss alla. Allt behöver inte bli klockrent och perfekt. Vi behöver lära dem (och oss själva?!) att när vi ger det vi har till Gud, så gör han något större av det.

Vad hade hänt om inte pojken fått lämna fram sin matsäck, den där dagen för så länge sen? Folk hade fått gå hem hungriga. Lärjungarna hade missat en stor upplevelse. Bibeln hade varit ett under fattigare. Vi hade missat insikter och kunskaper som följer med berättelsen.

När vi släpper fram barnen så är det inte bara de själva som utvecklas och blir välsignade. Vi som är vuxna blir det också.